Jag läser berättelserna i ST som samlas under #drogkampen, föräldrar som beskriver hur de till sist såg sina barn förlora kampen mot drogberoendet. Beskrivningar av tomrummen i deras inre och saknaden.
Det är inte ofta jag läser sådant här. Jag och mina kollegor brukar uppleva det i verkliga livet när vi meddelar dödsbuden, när vi försöker förklara det oförklarliga eller när vi springer på anhöriga och kamrater till de som dött i överdoser. Då när vi stannar, byter några ord och minns de som inte längre finns bland oss.
Jag har, precis som varenda polis i Sverige, sett all den sorg och allt armod som narkotika för med sig. Det är en del av vår vardag och för många av oss är det drivkraften i vår kamp.
ST slår upp #drogkampen stort, men jag förvånas över att man samtidigt på ledarsidan i ganska oblyga ordalag vid två tillfällen under våren, hakat på debatten om avkriminalisering, som nu rasar som en skogsbrand över hela världen.
I ena fallet förkläder Mirjamsdotter tankarna om legalisering genom att lyfta fram marijuanans helande egenskaper och samhällets ovilja att acceptera dess möjligheter.
I det senaste fallet gömmer Marcus Bohlin legaliseringstanken i ett resonemang om att styra om resurser från polis och tull till andra samhälleliga instanser. Bohlin menar attMissbrukare måste få stöd och vård och är sällan betjänta av att jagas av rättsväsendet.
Jag vänder mig mot ord som jakt och straff när det gäller det arbete som vi poliser utför. Varför? Jo, i ordet jakt ryms inget som klingar positivt. Jakt är bara att spåra upp, att gå i kedja och driva bytet framför sig, att fånga, kanske bara för fångstens skull.
Jag vill i stället måla en annan bild. Inte den bild Bohlin pratar om när han säger att polisens jobb är ett sisyfosarbete, utan en bild där vi som narkotikapoliser faktiskt står som en livräddare med händerna utsträckta i en aldrig sinande flod av drogberoende som passerar oss i vårt dagliga värv och att vi faktiskt gör skillnad.
Läs hela insändaren:
Läs hela insändaren:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar